Fan Magnus – är det här min ilska?

Läser en del om sorg nu då jag tycks ha fastnat i det här med att gråta över dig så fort jag ser ditt jobb, går in på Fältöversten i närheten av ditt jobb, tänker på dig, ser skämt som skulle få oss att skratta. Men jag börjar också bli förbannad. I tårarna, biter jag ihop. Jag vet hur förbannad du hade varit om det varit tvärtom. Och på de sättet är vi väl lika. När vi pratade om det och var som mest ledsna så svor vi massor mellan tårarna. Efter det så grät vi aldrig mer och pratade alltid om framtiden. Om nya traditioner. Fan. Nu får Mårten och jag dricka den där Long Island Ice Tea själva varje år den 5e januari. Allt kommer kanske fram lite mer tid då det lugnar ner sig på jobbet, semestern närmar sig och man har mer tid för sina tankar. Nu får jag torka tårarna för denna gång, samla mig och fortsätta. Lovar att leva livet lite extra.

Chock

När något svårt eller jobbigt händer brukar man först få en känsla av bedövning eller overklighet. Då är man i det som kallas chockfasen. Särskilt chockad brukar man vara om det har hänt något snabbt och plötsligt. Chockfasen brukar man vara i någon eller några dagar, och man kan reagera på olika sätt. Man kan verka oberörd utåt, men ha tankar som rusar runt och känns snurriga och jobbiga. Man kan också få panik och göra saker man annars inte skulle göra.

Reaktion

Den andra fasen kallas reaktionsfasen, och den kan vara från någon vecka upp till flera månader. Under den här tiden börjar chocken gå över och man börjar kunna ta till sig det som har hänt, det känns mer verkligt. Det är vanligt att man är förtvivlad och helt upptagen av sorg och saknad. Kanske behöver man gråta mycket. Man kan också bli arg och tycka att det som hänt är någons fel. Hur man sover och äter kan också påverkas; man kan få svårt att sova eller vilja sova hela tiden, få svårt att äta eller tröstäta.

Bearbetning

Den tredje fasen kallas bearbetningsfasen. Den brukar ta upp till ett år. Då tänker man på det som har hänt och försöker lära sig leva med det. Förtvivlan börjar kännas lite mindre och man kan börja se lite ljusare på tillvaron, även om man fortfarande sörjer.

Leva vidare

Slutligen kommer den så kallade nyorienteringsfasen. Då börjar man kunna känna sig glad och lycklig över saker igen, det svåra tar inte längre över och man lär sig att leva med det man har upplevt. Självklart finns minnena av det som har hänt kvar, men sorgen kring det har minskat.

Några av dina sista saker

Det sista vi sms’ade om var vår vanliga humor. Jag sa att vi hamnat snett i ”fel” områden utanför Sthlm. Du skrev att vi skulle låsa dörrarna, och det allra sista sms’et var en glad smilegubbe. Blev glad när jag såg ditt namn bredvid smileyn varje gång jag såg mina sms, men visste inte hur länge jag skulle orka se det heller, det gjorde ont. Jag har efter det förlorat min mobil, ingen säkerhetskopiering och inga sms kvar. Det kanske var lika bra. Kollar in på dina foton då och då för att minnas dig bättre, komma ihåg glömda stunder. Ser då dina två sista inlägg.

Ett tack från hjärtat och en humor som får mig att skratta. Tack för att du är du.

Skärmavbild 2014-07-09 kl. 22.13.00

1044442_719985578012202_985761341_n

Den där jäkla saknaden

Såg ett skämt ikväll som jag sparade ner och tänkte skicka till dig. Nej, jag hann stoppa mig långt innan för jag vet att det inte går. Men, om jag skriver det här, tänker det, tittar på det så kanske du inte missar det. För jag vet att du är med mig. Jag gråter fortfarande över dig varje dag. Häromdagen skämtade jag och Mårten om dig på t-banan, en minut senare så tittar jag på M och han frågar vad som är fel. ”Magnus, vi pratar om Magnus”. Tårarna kommer och jag tar på mig solglasögon på tunnelbanan. Fan. Du fattas mig. Kom tillbaka nu, säg att det bara var ett elakt jäkla skämt #fuckcancer

Jag vet hur du hade tittat på detta, lett stort och med hela ögonen och sen sagt ”yes”..

chuck

Frisören Sören, eller ja Jonna & AW med skräckfilm

Förra fredagen så sprang jag iväg till Jonna för att fixa håret.. alltså, det behövdes.

före

före

Kommer fram till Jonna där det kramas och jag finner en flaska, men vad sjutton.bild 4 Sötnöten har köpt en flaska gott och skrivit fint till mig som fyllt år. Vi skratta, prata och bara hängde, eller ja, fixade håret också. Jag stod ju mellan vitt eller brunett. Nu blev det vitt, som hon säger och jag tror – jag kommer sakna det annars.

bild 3

Har inte tagit en riktigt bra efter-bild än men det kommer. M kom förbi, hängde och bara va också. bild 2Efter Jonna så mötte jag och M upp Mira och Olof på stan, En AW med bubbel, fotboll och skratt stod på tur. Efter att ha provat två ställen så drog vi till Pontus där Ellinor hoppade på vårt sällskap. Vidare till Utecompaniet där vi kom på den briljanta idéen att gå till 7 eleven, köpa cola, chips, dipp och sen se skräckfilm ihop. Sagt och gjort, fram med lite vin också. Satte igång filmen, sen somna jag. Så bra värdinna!

Fantastiskt härlig kväll, där vi gjorde vad vi gjorde vad vi kände för.

Måste göras om snarast i augusti. Efter semestrarna. För nu börjar det snart. Två arbetsdagar kvar, fullspäckade med jobb jobb jobb..sen bilresa med kids. Oj, vad bra det kommer bli. Sen US and A. Livet är härligt.

 

Sådärja 20 träningspass senare

På 4,5 vecka så har det hunnit bli 20 pass. Ville pressa kroppen lite extra och vad jag känner så är det bara roligare med träningen och resultaten. Mor och far var här på fika ikväll och mor klämde lite försiktigt på mina armar. Mina axlar har ökat kraftigt i styrka, min hållning är annorlunda, att gå upp 4 av 5 arbetsdagar kl 05 är inte längre ett problem. Det är bara så det är, disciplin. Och tack M för att jag får den möjligheten, och för passen. Passen har varit samma tre pass som jag varvat dessa veckor, ett rygg och triceps, ben och axlar och ett bröst och biceps. Men med mycket mix av annat däri också. Varje pass har avslutats med 10 min core och stretch. Vikterna har jag ökat på allt eftersom och märkt att jag orkade mycket mer än jag trodde, pressa kroppen. Efter fyra veckors semester så räknar jag med att nästan kunna ligga å samma vikter som jag gör idag. Börja med lite samma sak sen får jag se hur jag går vidare, det är upp till Mårten att avgöra :) Under den här tiden så har jag ätit normalt, tre mål om dagen, mellanmål i form av ägg och kvarg. Mer godis än vanligt och mer Champagne än vanligt, vi har en del flaskor efter våra födelsedagr. Vi har också festat i snitt en gång per vecka då vi har varit utan kids i tre helger, jag har valt att inte begränsa mig bara för träningens skull. Jag vill leva också, och med de sagt, jag är nöjd med resultatet.

bild 1

21 arbetsdagar och 18 träningspass senare

För 21 arbetsdagar sen så satte jag ett mål, 20 träningspass på 5 arbetsveckor och 4 helger. Alltså totalt 33 dagar. Det är ju inte så farligt? När man skriver det dåhär. Men det är fyra pass i veckan, och inget på helgerna. Nu såhär sommartid så är det inte lika motiverande att träna på helgen. Det här tankesättet fick mig att tänka på träningsmål.  Att sätta roliga mål som man kan klara, inte omöjliga mål som knäcker än, eller får än att ge upp. Jag har tränat 4-5 pass / vecka. En gång tränade jag 2 ggr på en dag och en gång så tränade jag på en söndag.  Min förhoppning för ett par månader sen var att iallafall hinna träna med Mårten i snitt en gång i veckan, vi har lyckats hitta tid för två pass – totalt! Men han har istället stöttat mig på bästa vis med träningspass, pepp via sms när jag är på gymmet och blickar och beröm över min kropp. Jag har 2 pass kvar för att klara 20 pass. Att jag idag känner av halsont tänker jag fokusera bort, det sitter bara i huvudet. På styrkepasset imorse var jag starkare än jag någonsin varit, och kom djupt ner i mina pistols.

Nu kör vi, 21 pass om jag tränar varje dag fram till torsdag. Eller så stannar jag vid 20, vet att kidsjag nog kommer träna i helgen eller direkt i början på nästa vecka på semestern ändå. Det är inte över bara för att jag klarat 20 pass, tvärtom är det en vändning i träningen och bara början på hur jag vill att det ska fortsätta. Nu ska vi bara klara denna vecka och hålla i det över semestern. Fyra veckors semester, får se hur många pass det ger. Sitter just nu och tittar på poker, high stakes, från Golden Nugget och drömmer mig bort till Vegas.

Idag kom kidsen och efter glasstund med Mårten Så skyndade jag och kidsen oss iväg för att handla nya skor till Nell, sen slängde vi på kidsen badkläder, i med allergitabletter och sprang ner till poolbadet 5 min från där vi bor. Mötte sen Mårten som kom hem från jobbet och åt middag tillsammans. Två veckor med kidsen har börjat, de är lediga och jag och Mårten får jobba på lite med att få ihop det så de slipper hänga på våra jobb.

Kidsen ordagrant studsade av glädje på vägen hem efter lite omvägar. Världsordningen är återställd. 

En underbar start på söndagen

Jag vaknade runt 8-9 tiden men stannade kvar i sängen och bara lät kroppen sakta vakna till liv.bil Såg på film och Mårten sov gott bredvid. I sömnen lägger han handen på min mage, vaknar plötsligt till lite, ler och visar att han finns där. Det är de där små sakerna av ömhet som fortfarande ger mig fjärilar i magen, även efter 3,5 år ihop. Han vaknade till framåt 11 och så tog vi på oss träningskläder och gick ut. För ett par dagar sen så hittade vi att det skulle finnas ett utegym 3-4 kilometer hemifrån. Så vi tog en promenad och letade upp Mälarhöjdsbadet med sitt utegym. Utan vatten (puckon) så tränade vi väldigt lätt, mest skojiga saker och sen började vi gå hemåt igen.

Gick de 4,5 kilometrarna hem igen och bara mös och pratade. Handlade apelsiner på vägen för att kunna göra färskpressad apelsinjuice till frukost. Efter frukost startade vi en film och båda somnar på soffan. En sådan där perfekt start på dagen. Önskar att man kunde ha det så varje dag. Känna lugnet inom sig och bara ta oss tid att göra det vi känner för.

En mils promenad och lite lite inomhusträning. Mitt livs första riktiga försök till pull ups & jag klarade de. Eller ja 2st! Och sen dessa försök till fler. 

Skärmavbild 2014-07-06 kl. 16.41.24