De där små sakerna #fuckcancer

Jag har aldrig förlorat en vän tidigare. En vän sen 18 år tillbaka. Igår var det en vecka sen som han tog en sista suck och sen slutade leva. Älskade älskade vän. Idag fyller min mor år. I 16års tid så har jag tävlat mot Magnus att gratulera henne först. Eller tävlat och tävlat. Jag har nästan alltid hållit mig vaken till midnatt för att vara först med att gratulera henne, och säkert 13 av 16 år så har han varit ett par sekunder tidigare än vad jag har varit, eller så har jag somnat. Men han somnade aldrig. Så på morgonen efter har vi hörts av och jag bekräftar till han att han var först.. Varje år kom det där sms’et tillbaka som alltid började med ett ”Yes”. Det här slog mig imorse när jag vaknade, jag försökte hålla mig vaken men det gick inte. Idag kom tårarna, jag har inte längre någon att ge segern till, det kvittar. Mamma fick inga sms vid midnatt av varken mig eller 1229916_10153244609215024_1451168737_nMagnus. Det slog mig som en käftsmäll nyss.

Imorgon fyller jag år. Inatt kommer jag inte läsa det där sms’et vid midnatt. Jag kommer inte annars heller att vakna på morgonen och själv ha somnat och läsa det först då. Fan vad det gör ont redan nu. Det gör ont för att mor inte fått det sms’et inatt och jag själv somnade, som vanligt.

Mitt i tårarna kom jag att tänka på denna bild. Bilden på Magnus och Tony som jag känt sen 4 års ålder, min äldsta vän. Efter en liten stund tittar jag på mobilen och ser ett missat samtal ifrån ”den allsmäktige Gud” alltså Tony. Jag ler lite. Han har inte riktigt lika koll. så jag förstår varför han ringt. Han ringde och frågade om han var en dag sen, ok jag trodde att han skulle ringa och sjunga såsom idag, på fel dag. Så jag bara skrattade och sa att han var en dag tidig. Två så nära vänner, en med stenkoll och en utan någon koll alls. Tror säkert Magnus såg mig i den sekunden och fick Tony att ringa för han visste att jag behövde det skrattet. 

 

Poker när det är som tråkigast

Hade en snabb avstämning med Jessiga igår morse i mobilen på jobbet, efter min födelsedagsfest och hon undrade hur jag mådde efter allt med Magnus. Såna älskvärda fina vänner man har runt sig. När jag kom ut från konferensrummet så låg där ett blombud på 10173555_10154005263995024_4729192826457543342_nmitt skrivbord.

Fina återförsäljare man också har där ute i landet. Jag blir så rörd. Fällde nån tår av lycka och sen fick jag mail från mannen på stationen:

”Åsså gick nån del till cancerfonden vilket vi tycker är bra.”

Oavsett om de har sett vad som pågår i mitt liv just nu så är omtanken så fin. Jag skrattade åt min och hans frus konversation på facebook och hon påpekade även hon att en viss del gick till cancerfonden. Jag älskar såna här presenter. Buketten är vacker och pryder nu vårt hem och jag vet att de gett en del även till de en fin sak. Så fina människor är jag glad för att ha runt mig!

Apropå fina människor så mötte jag upp Lotta igår efter jobbet. Fick skjuts bort till henne och satt utanför och njöt lite i solen med min blombukett. Log åt att våren är här, kände träningsvärken komma smygandes och tänkte på hur lycklig jag är för att jag var just där då, frisk och glad i livet. Väntandes på en god vän för att möta upp min man och ha en trevlig kväll.

Stod och skojade till det lite utanför radion igår med min bukett. Tar väl inte lång tid innan något fan till Lotta snappar upp bilden och ger mig beröm för att jag tog med blommor till henne. Sån låg humor har jag i väntan på en vän och ja, Sveriges bästa kvinnliga programledare 6 år i rad? Då är man tamejfan BÄST! 

Namnlös

Vi tog en snabbmiddag på stan och sen Poker. Det gick superbra för mig i början, de första 30 minutrarna. Men sen blev jag stum. Dåliga händer, kass syn med hopp om en bra river, hade oddsen på min sida men det gick inte. Skakade av mig den men hade något annat i bakhuvudet som låg som en tyngd. Tror det är bristen på sömn sista tiden för jag satt och gäspa en del och att det var såå torra människor vid mitt bord. Efter nästan en timma kom Roman som jag spelat ”med” en gång tidigare.

Dead man's hand

Dead man’s hand

Tänkte att nu blir det drag för han är en bra spelare (och jag vann lite mot han sist, whoop whoop). Men icke, för då kommer en sån riktig torrboll och sätter sig på stolen innan honom och drar ned hela bordet i något fånigt spel och snack. Så jag lutade mig tillbaka och tänkte spela tajt, väldigt tajt. Det bästa jag prickade närmsta timman (inklusive lagda händer) var pocket 6′or. Vad är det för händer att spela?! Inga..så jag låg på halva min startstack vid pause efter två timmar. De andra hade nästintill dubblat upp ch var vid gott mod.

Sen körde vi igen. B kom till vårt bord och det höjde min glädje ett snäpp till. Mycket trevlig kvinna som jag spelat med några ggr nu, och hon har en rolig man också.  Men vad ska man säga? Senare i turneringen hamnade B i en diskussion då hon råkade visa sina pocket kungar kort för tidigt. Snacket började direkt ”man ska inte lita på zigenare” hörde jag nån viska bakom min rygg. Min direkta tanke var ”man ska inte lita på pokerspelare, punkt!”. Ialllafall, jag dubblade upp ett par ggr. Efter 3-4 timmar så tryckte jag all in på Ess-9…big blind (aka megatorrbollen) synar och visar Ess+klätt kort. Ingen prickar nåt. Hej då. Får tilläggas att min man gått all in med Ess-9 en stund innan och förlorat mot Ess-10. Så jag borde tänkt ett steg längre och inte göra samma sak. Den handen var inte vår igår! Efter att jag åkt ut så tog jag ett varv vid tärningarna. Mötte R som tydligen åkt ut strax efter mig och han visade sin besvikelse på att det inte längre är ”freezeout” såsom vi gillar det. Mårten berättade att han sagt samma sak förra onsdagen och visat missnöje.  Trist när de förstår en annars riktigt kul turnering och man märker att de flesta man pratar med ogillar det nya. Men så är det väl alltid? Ingen gillar en förändring.

Jag tränar för två nu

Hur tar man tag i att skriva om vardagsting efter att ens liv förändras på ett dygn? Jag ska ju skriva om när min älskade Petra var här ifrån Malmö, om min överraskningsfest, om hur min vän har tagits från jorden för tidigt. Om min träning, om att jag känner mig starkare än någonsin, eller har mitt livs kropp rättare sagt. För stark känner jag mig inte.

Men vi kan väl börja med en träningsuppdatering. Den 7/4 skrev jag om att jag fick en käftsmäll med känslor i ansiktet påväg till gymmet, vet inte varifrån det kom. Men det jag vet nu är att allt skulle bli mycket värre ett par dagar senare. Jag grät mig igenom passet, torkade tårar medans jag pressade mig till det yttersta – allt med min vän i tankarna. Tre dagar senare kom beskedet att han bara hade 1-2 dagar kvar. Mårten hämtade mig från jobbet där jag fallit ihop totalt. Vi åkte hem och förberedde oss på det värsta beskedet jag fått i mitt liv. Fyra dagar senare så tog han en sista suck och somnade sen in. Det här var startskottet för en ny BlUe_cpCUAAwjkVJennie. På lördagen så hade vi bokat squash, Mårten vann med säkert 80 – 12 eller något. Men vad vi skrattade. Vi skrattade så jag grät iallafall. Efter varje poäng jag tog så gjorde jag en gest mot ”publiken”.. Mårten log. Jag slog en boll rakt i väggen framför mig så den studsa tillbaka och slog mig själv på benet (blond). Jag missade bollen och drämde racket i min stortå, föll ihop på marken i skratt, tårar och smärta. Men med ett stort leende. Jag kände en livslust som ibland fyller våra kroppar och får oss att skratta rakt ut av glädje. Jag lever, jag är här nu och även fast Mårten just vunnit med 10-2, 10-1, 10-3 så kan jag spela squash jag springer runt här och skrattar med min man. Så jag fortsätter kämpa, skratta och slå mig själv av misstag.

Igår tisdag körde jag första PT-passet på länge med Mårten. Jag svettades, kämpade och fällde nån tur för det gjorde så ont. Är sliten efter helgen, men att åka hem och lägga mig på soffan fanns inte. Imorse somnade jag efter 5 timmars sömn och försökte hitta en anledning till att stanna i sängen, en anledning som slog anledningarna till att jag skulle upp och träna. Jag kom inte på en enda anledning som var bättre än att bygga en starkare kropp. Så jag gick jag upp för att träna eeh, jag tränade, axlar, bröst och lite biceps. Grät inte idag, men jag slet, höjde vikterna, slet och blev nöjd efteråt. Om 4 dagar så fyller jag 30 år. För 3 år sen så ordnade jag Magnus överraskningsfest då han fyllde 40 år. En av mina högsta önskningar var att han skulle vara med mig när jag fyllde 30, frisk och stark. Men nu tränar jag för att vara mitt starkaste, friskaste och gladaste jag. Jag känner livet i mig och jag lever för oss båda.

Imorse var städaren sen, han gjorde en storstädning och jag fick 10 min över i gymmet innan han var klar. Jag granskade min kropp och kom på mig själv med att le. Jag ser  lite resultat. Och det är snyggt.

#fuckcancer

Världen är lite mer tom. Du fattas mig älskade vän. För evigt med mig på min axel & för evigt i mitt hjärta #fuckcancer Lovar att leva livet lite mer extra från och med nu. Tack för att du gav mig mitt livs kärlek, han har lite mer plats att fylla nu

20140412-075441.jpg

Pantern finns med mig alltid. Tack för presenten älskade vän

20140412-075933.jpg

Hoppet är det sista ..

Ett av mitt livs värsta dygn, hur överlever man en väns bortgång? Den här huggande känslan. Tomheten. Maktlösheten. Igår när vi la oss så var det helt tyst, Mårten knuffade undan täcket i sängen och drog mig till sin famn. Tystheten som annars är så underbar oss imellan knäckte mig. Jag bröt ihop fullständigt, för säkert 5e gången på en dag. Panikgrät och allt jag kunde tänka på var ”varför kan jag inte få ge några år av mitt liv till honom, jag är säker på att han skulle ha fler vänner som skulle göra samma sak”. Tuff natt. Vaknade imorse efter en dålig natts sömn. Somnade om och drömde en så verklig dröm om honom, om hur han öppnade sina ögon, tittade på mig och blev sig själv och frågade varför alla sov. I verkligheten kan vi bara hoppas på mirakel.

Mårten avbokade alla kunder igår , både för idag och igår. Idag har vi hållt varandra i handen och varit varandra nära. Igår gick jag som en skugga bakom Mårten som försökte pigga upp mig lite. Han är fantastisk, vi delar den här sorgen men han låter min vara större än hans just nu. Igår hos Jonna så pratade vi om att jag hittat världens bästa present till Mårten och hon pratade om hur hon ser och märker att vi är som gjorda för varandra. Det vi gör för varandra är fantastiska. Den här tvåsamheten just de, fantastisk. Och jag har Han att tacka för allt, det är tack vare honom som jag fått min Mårten. Älskar dig min kära vän

Lite osedda prewedding photos

Apropå kärleken mellan man och kvinna. Lite foton som ni kanske inte sett tidigare. Ni måste uppmärksamma killarna som klottrar på ena bilden. De var några åskådare vi fick när jag stod halvnaken. De tittade inte för att titta, de undrade när vi var klara så att de skulle få komma förbi oss, hoppa över den stora porten och tagga lite. Så vi bad de vara med på ett par foton. Fotograf Susanne Baldefors 

För första och sista gången skriver jag ordet ”hen”

Och ja, jag använder ”” runt ordet för jag tycker inte att det är ett riktigt ord. Visst det är suupersmart att använda när man inte kan sätta kön på något. Men vi har klarat oss hittills så varför behöver vi ett fult ord för detta nu? Såklart, livet går ut på att göra det bekvämt för oss, men detta är bara i mina öron så, konstigt.

Jag skulle inte ge mig själv titeln som feminist, självklart tycker jag att män och kvinnor ska ha samma förutsättningar / lön etc. i livet. Men jag är absolut inte en av de som blir upprörd av t.ex. DarinDarins nya skivomslag, vilket jag tror att många som klassar sig som feminister blir.

Jag ser ett annorlunda och coolt omslag och kemi mellan en tuff man och en satan snygg kvinna. Det där skulle kunna vara jag och Mårten när vi bilar genom öknen i Vegas i sommar.  Varför måste detta bli en skam? Kvinnor klär sig mer lättklätt en män, det är väl ingen nyhet? De ska inte bli utsatta för glåpord, våldtäkter etc. pga det absolut inte! Men om vi bara ser till vad som är snyggt. Många män är inte snygga i shorts & linne, så jag tycker att det är bra att alla inte har de. Medans tjejer oftast är supersnygga i kjol/klänning eller ett par shorts och snyggt linne. Vi har fördel där. Våra kroppar är snyggare ;)

Men att det här just nu går ut över barnen, att man inte får ta för givet att ens son ska bli kär i en flicka och tvärtom, utan att det blir protester. För mig kvittar det om Jack där hemma vill leka med lastbilar eller dockor. Jag struntar i om Nell vill ha keps och spela innebandy med killarna medans tjejerna står och hoppar hopprep. Stuntar fullständig i om Jack skulle bli kär i en kille eller om Nell skulle bli det i en tjej. Vill Nell måla nagellack och Jack också göra det så varsågod. Jag kommer dock aldrig gå med på att barnen får göra något som de riskerar att bli mobbade för i skolan – bara för att som vi som vuxna vill visa att pojkar/flickor faktiskt också kan eller får vad andra könet gör. Det här är

Kärlek

Kärlek

inte en sak som ska tas ut över våra barn. Barn är elaka, de förstår inte diskussionen som pågår nu om att barn ska tituleras barn och inte flicka eller pojke. Och jag kommer för alltid skydda kidsen och låta de vara just kids. Jag tänker aldrig låta mina åsikter i en vuxenkamp bli barnens kamp. När de förstår vad det handlar om, då får de välja vad de vill göra. Pojkar och flickor ska kivas lite, vara lite på sina respektive ”läger”. Killar ska vara rädda för tjejbaciller och tjejerna ska jaga killarna i hot om pussar. Låt barnen fortsätta vara barn!

Vid pokerbordet kan jag lätt spela på att jag är blond kvinna. Förra veckan så var det en pojke läs tönt som hade åsikter om att jag fick fördel av dealern för att jag var kvinna. Ojoj..han pratade lite runt det varpå jag avbryter och säger ”..för att jag är kvinna, är det det som du menar?”. Han blev lätt ställd. Poker handlar om att spela ett spel, jag använder vissa uttryck för att framstå lite väl ”blond”. Och ja, jag använder ”blond” som ett uttryck för inte så smart, jag själv är blond och tar inte illa upp av blondinskämt/-pikar så jag hoppas inga andra blondiner där ute gör det heller.

Varför ska vi utrota könen? Är det så långt det har gått? Jag älskar att jag är kvinna och Mårten är man. Precis som att min väninna älskar att hon blir kär i en tjej och min killkompis blir kär i andra killar. Och jag får väl för sjutton visa att jag är kär i min man och stolt över det utan att det är ett slag mot homosexuella? Jag tycker det har gått för långt bara. Sluta skriva om att Darins album är kränkande, skriv om riktiga nyheter istället. För det där bidrar bara till att det blir vatten på kvarnarna och folk blossar upp i onödiga diskussioner och irriterar sig.

He's my man. And I'm his woman

He’s my man. And I’m his woman