Ten shades of blonde

Mårten sa nu efter sista frisörbesöket i förra veckan att han gillar ju mitt jätteblondvita hår.  Det var ”jämt” så jag såg ut förut. Fram tills jag träffade min älskade Petra som jag började gå hos i Malmö. Från fotona i Innsbruck (vi bilade ner ett stort gäng och hyrde ett hotell för Fotbolls-EM -2008) så hade jag både lugg och var tokblond. Det var juni, året innan jag klippte av mig håret och färgade det mörkare. Jag har senaste tiden varit sugen på både lugg igen och även brunt och blont hår. På dessa foton när jag är tråkbrunett så hade jag färgat håret tokrött, och höll på att mätta det. Men de försvann efter en tvätt, så slutade alltid med att ajg såg ut enligt nedan. Trist. Till bröllopet var jag åter igen tillbaka på isblont, snyggt! Men det blir sån utväxt. Men när jag träffade min kändisfrisör Michael Boychuck i Vegas två dagar efter bröllopet så sa han att jag ska vara blond. Inget annat. Jaha, ok. Så han fick göra mig superblond och klippa av det slitna håret som jag bara sparat ut till bröllopet. Jonna säger nu samma sak, blond, jag kommer tröttnat på allt annat och vilja gå tillbaka om jag går iväg från blond.

Så, då får jag väl fortsätta vara blond då och ha något att skylla på när jag har otur när jag tänker. I förra veckan så gjorde vi en kall ombre. I love it! Men det är det mörkaste jag vill gå :) ..eller?

När jag står bredvid Josse så ser jag rätt mörkhårig ut.

 

En oplanerad AW

För ett par veckor sen så insåg vi att vi hade en oplanerad fredag, say what? En fredag utan kids och inga planer. Vi hade pratat med Jonna om att träffas på en kort AW och hon hade en stundande London-resa på lördagen så hon skulle ta det lugnt. Vi väntade in i det sista och funderade på vad vi var sugna på. Mårtens pappas 60 årsdag stod på schemat för lördagseftermiddagen. På torsdagen kom sugen, vi började smsa lite folk. Vissa svara inom 10 sek att de var på, och andra skulle kanske hinna förbi en liten stund iallafall.

Härliga spontana vänner

Helt plötsligt kändes det som att jag var tillbaka i Malmö. Där visste vi att varje onsdag (och fredag) så var vi ett gäng som samlades. Alltifrån 2 vänner till som mest  dryga 30 vänner en onsdag.. Onsdagsklubben handlade mest bara om att ses och hänga. Det var bara trevligt, förutsättningslöst. Jag fick samma känsla den fredagen. Vi möttes upp direkt efter jobbet jag och A, sen väntade vi in M som hade en kund kvar. Tog varsin öl och gick sen vidare för att gå dit vi bestämt att träffas. Folk kom förbi på ett glas bubbel/öl/vin, sprang vidare. Eller tvärtom, sprang inte vidare. De fastnade kvar längre än planerat. Som mest var vi nog 16 pers. Jag, Mårten och A fastnade kvar till..ja inte vet jag tidig morgon kändes det som. Men vi var väl kanske ute till 2-3, ajdå.

Att återuppleva känslor

Jag kan inte längre se ett frieriklipp utan att böla och känna lyckan som jag kände när Mårten friade till mig i Paris. Det är underbart. Att känna igen känslan, le och njuta av en stund igen och igen.

Samma sak gäller tyvärr sorg. Jag återupplever den varje gång jag nu gråter i en lugn stund.57934_10150247200760024_914441_n När jag är i full fart med något och skrattar så jag gråter så händer det inte varje gång. Men som idag. Mårten kollade på ett frieriklipp och visade sen mig. Vi låg på soffan tillsammans, jag tog hans mobil och tittade på klippet. Tårarna rullar efter två av tre minuter. Det var ett så fint frieri. Lyckan infinner sig. Men sen försvinner tankarna iväg, jag gråter. Gråten är förknippad med sorg. Gav Mårten hans mobil och la mig i hans famn. Tårarna fortsätter rinna. Jag kan inte sluta tänkt på Magnus,  tårarna påminner mig om varför jag som oftast gråter nuförtiden. Igår var första gången som jag kunde berätta om dig och vår förlust, utan att behöva gå iväg för att fälla en tår. Men idag, i lyckans tårar så kom det ikapp. Som att kroppen passar på att fälla några tårar till för att den har en smärta.

Dennis och Janne har varit i Nepal nu, de är påväg hem. Ett par dygn trodde vi inte att de kanske skulle komma hem. Jag hörde om ett oväder i Nepal på radion och vi fick inte tag i de på två dagar. Lättnaden var enorm när Dennis fästmö hörde av sig och sa att de hört av sig. Det räcker nu känner vi.

Just nu hjälper det att skriva av sig ibland. Ibland räcker det inte alls.

1383529_10151730339699543_880776864_n

Konsten att kidnappa sin älskade

One night in Paris. Det är exakt det som hände för två år sen idag. Vi hade bestämt att återupprepa vår första date som en förlovning. Men tji fick jag.

Mårten kidnappade mig söndagsmorgonen den 21/10 till Skavsta där jag överraskades med en resa till Paris. I Paris tog han mig till Pont Neuf och ställde frågan. Stunden där förblir vår privata. Sen åt vi en middag som klassas som en av världens bästa.

Läs allt om kidnappningen och ett av de bästa dygnen i mitt liv här:

Day of Fun – Coming up

 

Inför imorgon ber M mig packa en väska, vi ska åka nånstans kl 05 imorgon bitti!
”Packa smink, finkläder, massa underkläder, stövlar. Klä dig i sneakers & t-shirt. Du kommer inte ha tid att tvätta håret imorgon bitti”
När jag fråga om vi ska packa i samma väska sa han
”-Nej! ”
”Ok, jag packar i min vita”
”Nej! Ta den rosa…”

Vad sjutton?! Han väljer t.o.m väska?!
Sen säger han åt mig att gå in i badrummet, och jag måste fråga om lov innan jag får komma ut.

Sen fortsätter han driva med mig på Twitter

20121020-200604

Att tillägga är att han pratar om pool. Men jag ska inte packa bikini?!

..om jag inte hör av mig efter imorgon är de för han har sålt mig till en förening där man badar naken men använder mycket underkläder, och måste vara finklädd till middag

 

Lördagen den 20/10 fick jag vissa order av M – en DayOfFun comin’ up! 

Klockan 03 vaknade vi på natten till söndag, kunde inte somna om, vi låg & prata såg film. 04:20 gick larmet, jag upp och duscha. M står i köket och brer ett par mackor som han packar ner i en väska aha! Road trip comin’ up.. 05:00 lämnar vi hemmet och hoppar in i bilen. M kör och styr bilen söderut, jag får ett par ledtrådar på vägen, om när vi ska äta lunch, ca 11:30. Middagen är bokad på en väldigt fin restaurang.

Tankarna går, ok framme för lunch om 5-6h ”Ska vi till Malmö & äta lunch med mina vänner där & sen vidare?” Min kusin som för tillfället bor i Kina är med mig på facebook, hon nämner ordet utomlands. AHA där pricka jag rätt på en gissning! Eller ja, jag och jag.. Danmark? För Norge då hade vi svängt av redan, Finland fel håll.. såklart då blir de lunch med vännerna kanske då?

Men icke…… vid Skavsta svänger han av. Mot flygplatsen. Vi parkerar på korttidsparkeringen och jag förstår ingenting. Frågar om jag ska tömma ut vätskor, och då ber mig ta ut min lotion, det enda jag har på över 1dl med mig. Nu börjar jag förstå varför han valde vilken väska jag skulle packa i. Den här väskan funkar som handbagage. Men vad sjutton, mitt pass?! Jo, de låg i M’s jacka. Vi går igenom säkerhetskontrollen.. Wizzair – Polen, Ryanair flyger till hela Europa. Vart sjutton ska vi? Genom säkerhetskontrollen så lyssnar jag på vad folk runtomkring pratar för språk. Efter säkerhetskontrollen & en löptur för mig till bilen (tydligen hade jag en Victoria Secrets kräm de vägra släppa igenom, och den kastar jag inte!) så köper vi korsordstidningar (två likadana för att kunna tävla, som riktiga penisonärer), och sätter oss ner. Där börjar gissningarna..vi ska boarda om 30min och jag vägrar kolla på vad som står ovanför gaten – utan gissar mig fram till, Paris! PARIS PEOPLE!

Jag har alltså blivit ombedd att packa en väska. Blivit kidnappad mitt i natten till en flygplats och står framför gaten och upptäcker att jag ska till Paris…Jag lever en dröm & min prins står bredvid mig & håller min hand

 

Jag stod där vi gaten och hann inte smälta vad som hänt. Mårten hade kidnappat mig! Vi satte oss alltså på ett plan runt 07 tiden en söndagmorgon. Tankarna for runt i mitt huvud

”när kommer vi tillbaka, aha imorgon, har han pratat med min chef, ja han har mailat & sms’at med vd’n, så de klarar sig, har jag med allt? Japp han gav mig en bra lista muntligt, kollade även så min pennkjol som han förstod att jag ville ha med var tvättad, passet med, hyrbil bokad, hotellrum klart, middagställe bokat – jaha de är väl bara att luta sig tillbaka då!”.

Framme i Frankrike springer vi till hyrbilarna och for iväg mot Paris. Kör igenom Paris, ser triumfågen & massa annat. På rummet gör vi en höger-vänster sen ut på stan, jag behövde sminka mig & M behövde andas ut. Han var lite nervös innan tror jag. Mysigt rum högst upp med detta mysiga hus mittemot.

Sen tar vi kartan och drar ut på stan, här ska vandras runt & njutas av 20plus i linne respektive t-shirt, och vi ska dricka champagne! Första stoppet blev på en liten fransk bistro, där vi åt råbiff och nån smörgås.

Första champagnen nere – semester!

Sen vandrade vi vidare – Louvren, strandpromenad, sen helt plötsligt stod vi framför Pont Neuf ”the centre of Paris” och vandrade upp för den. Halvvägs på bron så var de kärlek, det är allt jag kan beskriva det med, många av detaljerna är våra. Han ställde frågan & jag minns att
jag gömde mitt ansikte i hans hals, blev generad, mumlade ja & fällde ett par lyckans tårar.

På med den vackraste av ringar, som jag skakade, men framför mig stod tryggheten själv och log ett stort leende.

Han kidnappade mig till Paris & friade – vilken film är jag med i?

Vem är den här mannen som gör mitt liv? Finns han på riktigt? Ja de är vår verklighet.

Vi satte oss bredvid på ett fik med champagne, mer champagne åt folket! Vi var ju i Paris,
och var nyförlovade. Tillbaka till bron, smällte vad som hänt, pratade fotade, bara var vi där på den platsen som för evigt är vår.

Sen fortsatte dagen genom Paris. Notre Dame, nån öl i solen, mer champagne, vandrade, såg Eiffeltornet på håll. Trängde oss före hela kön utanför Notre Dame för att ta oss in. Handlade lite till kidsen. Det var bara vi och utan stress, inga måsten. En sån där perfekt dag! Den bästa dagen i mitt liv..

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter ett par timmar och gratulationer från alla håll hamnade vi på hotellrummet igen, en dusch och fix inför middagen på L’atelier de Joël Robuchon Världens 12e bästa restaurang. Joël Robuchon är även den kock med mest stjärnor på sina restauranger runt om i världen.

Middagen var ett glädjerus , vi hamnade bredvid 3 amerikanare varav en var en ”food critic” som åt där bara för nöjes skull. Efter middagen som inte går att

beskriva med ord så vandrade vi ut i Paris igen.

Bort till kvarteren kring Eiffeltornet, lite champagne där. Vidare till Champs-Élysées där vi tog nån öl. Nu var klockan efter midnatt och vi hade snart varit vakna i över ett dygn, och vi rundade av hem till rummet. Bästa dagen i mitt liv

Den härliga värme & glädje vi fick från alla håll var obeskrivlig. Alla vänners fina ord är för evigt med i minnena om denna dag.

2012-10-21 Vi i Paris – Bröllop sker 2013

Konsten att vara spontan med vänner

josseJag och Mårten har hamnat på en del äventyr pga vår förmåga av att vara spontana. Förra sommaren så sms’ade Fredde och Josse oss då de såg att vi var ute och drack Champagne för att fira 900 dagar ihop (Mårten hade koll på detta och överraskade mig stort). Två timmar senare så satt vi utanför Silja Lines terminal med bubbel och öl i händerna.

Vi hade en fantastisk dag med skratt, skratt och mer skratt. Dansade oss trötta på natten och vaknade dagen efter och skrattade lite mer.  Det är väl de man gör bäst med vänner? Ok, de slank ner lite bubbel också.

Nu i år så satt jag och M på en uteservering och funderade på vad vi skulle göra. Vi började stämma av lite och fick napp hos Fredde – vad gör han då? Jo, han hoppar in i en taxi och får chauffören att gasa till Silja Line terminalen där vi stod och väntade. Det var den dagen jag stoppade en finlandsbåt.

Det är så fantastiskt roligt med vänner som kan vara lika spontana eller rentutsagt tokiga som oss ibland.

Det bör ju tilläggas att dessa två bor i Uppsala så när vi väl träffas så är det oftast planerat..eller? Sist de var i stan så hörde de av sig och fråga om vi skulle med på klubbinvigning. Men nej, vi skulle ta en lugn fredag och bio. Efter bion så mötte vi ändå upp de på Miss Voon. Vad hände sen då? Jo, vi tog taxi hem och tillbaka sen blev det drinkar på klubbinvigning. Vadå? Vi är väl fyra personer som gillar att hänga med varandra och framförallt övertala varandra! ..man eller mus?

På lördag är det dags igen, inte spontant utan planerat. Eller ja, lite spontant. De ställde frågan i söndags och vi bokade första billigaste hotell. Sagt och gjort. på lördag blir det Uppsala igen. Då misstänker jag att det blir rätt mycket god mat och ja, en del drömprat om Vegas också. Kan vi bara vinna på lotto så vi kan åka varje år? Eller greencard lottery så vi kan flytta dit.

När vi träffas så är oftast smaklökarna i paradiset. Antingen står M för matlagningen hos oss eller så står både F&J vid spisen hemma hos de. Oj oj så gott vi ätit varje gång. Fredde skrev till mig i söndags att han redan är nervös för vad han ska laga, och inte kommer sova en blund på hela veckan. Ni kan läsa Josses ord om en middag hemma hos oss här. Själv är jag nervös över vad jag ska ha på mig, eller hur jag ska fixa håret då Josse är frisörska. Tur jag ska till frisören på torsdag.

En Champagne & en uppochnedvänd Hushållsost

Ja, vadådå? Vad har ni i er kyl? IMG_4935

För ett par veckor sen la vi in sista Champagnen från min överraskningsfest / 30 årsfest i april och Mårtens överraskningsfest i maj.

Vi är tydligen lite för bra på det där med att överraska och skämma bort varandra. Eller kan man egentligen bli för bra på det? 

Ikväll när jag öppnade kylen så ser jag Champagnen ligga där.. Alltså, det är ju ändå sista torsdagen på veckan? Men nej..har somnat innan 8 två kvällar i rad och har lite ont i halsen. Annars hade jag inte tvekat på att öppna den till fotbollen som börjar om en kvart. Men så kul ska vi inte ha det idag..ångrar redan det vuxna beslutet.

Det får bli Poker och Polly som gäller ikväll..och fotboll!! Heja Sverige!

Aha, just de, osten då? Jo, jag och Mårten lyssnar ju på Adam och kompanis podcast. Där är Daniel Breitholtz med, och han gillar ost. Han tipsade om att köpa en hushållsost nu i januari och vända på den varannan vecka eller något i kylen. Då kommer den att vara perfekt lagrad till årets jul. Det enda jag tvekar på är att den andra osten som vi köpte och faktiskt åt upp, var lite för syrlig..men vi håller tummarna för denna ost! Och att vi inte glömmer äta den på julafton.

Min 30årsfest tål att läsas om igen

Jag fyllde 30 – med en massa smällar

Sen kom pang 2 – jag fyller ju snart 30

Så middagen är slut – vad sjutton gör vi nu